Förlorade håret ännu en gång.

Inte bättre av att isolera sig. 

Vilken kamp det varit

 Går knappt att beskriva.

Mest skrämmande orden.

 Jag nånsin har hört.

Önskar att man hade sluppit allt detta.

Slippa nervositeten varje gång man ska träffa läkaren.

Det händer inte ofta men..

 Ibland så tappar jag bara allt

Våra barn var 1 och 3 år gamla.

  När jag fick diagnosen spridd bröstcancer.

Glada besked, inget nytillkomet.

Det är jag så sjukt glad för!

Jag vill umgås med dem så mycket det bara går!

 Eftersom man aldrig vet när det är över.

Som cancersjuk är det så mycket att lära sig!

 Cytostatika, metastaser, antikroppar, emlaplåster, portacat..

Efter operationer, strålning och en himla massa cytostatika, 

 så mår jag ändå bra idag, det har varit tufft men jag mår bra.

Hur hamnade jag här, hur kunde det bli såhär? 

  Jag var verkligen så lyckligt lottad.

Jag är arg över att denna sjukdom drabbar så många.

 Själv har jag diagnosen spridd bröstcancer.

Ja då är sommaren här igen, sol, bad, värme.

   Festligheter blandat med en gnutta ångest. 

Jag har ju blivit ganska duktig på att dölja det yttre..

Och vem bryr sig egentligen då över hur man ser ut efter allt som man gått igenom!

Om ett skratt förlänger livet så borde jag leva väldigt länge.