Tacksam eller besviken?

Jag är arg över att denna sjukdom drabbar så många.

 Själv har jag diagnosen spridd bröstcancer.

Ska man vara besviken eller tacksam??
Det är många gånger svårt att beskriva vad och hur man känner när det gäller denna sjukdom.
Det är klart att jag är besviken på den läkaren som inte tog mig på allvar vid första besöket, eller rent utav arg, förbannad och ledsen.
Det är nog mer rätt ord, att vara arg och ledsen, för det är ju dom känslorna som många gånger blandas med tacksamheten.

Jag är arg över att denna sjukdom drabbar så många och att alldeles för många av dom förlorar kampen på tok för tidigt, att människor rycks ifrån sina nära och kära och aldrig får uppleva det som dom hade tänkt och/eller planerat här i livet.

Jag blir ledsen över att ha vetskapen om att jag själv kommer att lämna mina nära och kära tidigare än planerat, jag blir ledsen över tanken på att mina barn kommer att förlora sin mamma på något annat sätt än genom ålderdom.
Att människor blir gamla och somnar in är jobbigt och känslosamt men man vet ändå att det är den vägen som dom allra flesta av oss kommer att vandra och det är den rätta vägen, en generation i taget liksom.

Men nu är det ju som det är och jag kan inte gå och vara arg och besviken på att jag blivit drabbad, det tar alldeles för mycket energi, så jag får istället vara tacksam över att fortfarande få vara här, jag är så tacksam över att jag mår så bra och att jag svarar så bra på mina mediciner.
Jag minns så väl när den första läkaren som jag hade på onkologen sa till mig att
-om man ska ha oturen att få spridd bröstcancer så är skelettet den ”bästa” spridningen du kan få.
Och nu så här i efterhand förstår jag verkligen vad han menade.

Nu hade jag oturen som fick hjärntumörer men det löste sig det med, och tack vare det så har jag fått se mina älskade guldklimpar bli så stora att dom efter sommaren börjar 1:a och 3:e klass och om inte det är något att vara tacksam över så vet jag inte vad som är.

Så frågan återstår, besvikelse eller tacksamhet???
Jag har iallafall gjort mitt val.

Många kramar
Rebecca.


PS. Glöm inte att alla gåvor är viktiga för att vi ska kunna fortsätta hjälpa cancersjuka barn och vuxna, så Swisha gärna en gåva till 900 4375.
Stort tack!