Sol och bad är ju helt underbart.

Kroppsideal och bikinitoppar

 Önskar alla kunde se och förstå

Tvåbarnsmamman Rebecca fick diagnosen spridd bröstcancer medan hon fortfarande var mammaledig. Skelettmetastaser och hjärntumörer. Inget har stoppat Rebecca som nu levt med sjukdomen i snart 8 år. 



Ja nu är sommaren återigen på ingång och för alla som med mig älskar sol och bad så är det ju helt underbart.
Men med badsäsongen så kommer även en del obekvämligheter, bara det här med att visa sig i badkläder är ju ett moment som kan ge ångest så att det heter duga och har man dessutom då inga bröst utan enbart en urgröpt bröstkorg så blir det ju inte bättre.
Jag var nyligen och testade en del bikinitoppar och sport-bh:s då dom jag har börjar bli väldigt utslitna. Det var definitivt ingen positivt upplevelse och då jag dessutom har problem över hur resten av min kropp ser ut oxå så var det ingen rolig kombo.


Tränar och håller igång! 
Jag tränar relativt mycket ändå, mestadels spinning men även lite styrkepass och jag tycker att kroppen har blivit ganska stark. Jag känner att jag orkar mer och fått mer kraft och energi! Dock så är det inget som visas på min kropp för den är som en stor geléklump. Tänk ungefär som barbapapa, lite den kroppsformen har jag.
Jag tog faktiskt upp det med läkaren på senaste besöket jag var på! Det kan kännas fåfängt men det är så jädra tråkigt att vara så missnöjd och obekväm med sin kropp.
Men dessvärre så fick jag svaret att då jag inte har hormoner/östrogen kvar i kroppen så är det svårt att göra nånting åt det. Han förklarade att när en kvinna kommit i klimakteriet så förändras kroppen och det blir genast svårt att göra någon förändring på den.
Det känns så jädra dumt och konstigt att jag kan bli besviken på att jag behövt komma i ett ”kemiskt klimakteriet” så tidigt. sSamtidigt vet jag att om jag inte skulle gjort det, så hade jag inte överlevt. Efter allt som min kropp har varit med om så är det inte så konstigt att den inte är som en kropp bör vara.


Det enda som betyder något
Jag hade bara velat att alla skulle kunna se och förstå, att jag inte skulle behöva må dåligt över hur jag ser ut och hur andra ser mig.
Jag vet så väl att man egentligen inte ska bry sig om vad andra tycker och tänker! Att mina nära och kära älskar mig för den jag är, hur jag än ser ut. Jag vet att det är det enda som egentligen betyder nåt. Jag försöker ständigt tänka att jag borde vara stolt över min kropp. Tänker att den är så stark efter allt den behövt gå igenom. Men, det är svårt att se förbi sina känslor.

Hur som helst så tänker jag fortsätta med min träning så mycket och länge jag bara orkar.
För jag vet iallafall att träningen gör mig starkare i både kroppen och knoppen.

/Många kramar
Rebecca.

Cancerhjälpen gör mycket på bred front för landets cancersjuka - och du kan vara med!
Din gåva gör skillnad!

Eller swisha Din gåva till 900 4375.