Jag vill inte veta allt.

Försöker i största mån tänka positivt!

 Känns rätt för mig.

Tvåbarnsmamman Rebecca drabbades av spridd bröstcancer medan hon fortfarande var mammaledig. Skelettmetastaser och hjärntumörer.
Inget har stoppat Rebecca som nu levt med sjukdomen i över 6 år.

Alla bearbetar vi sorg och ängslan på olika sätt och det finns inget rätt eller fel i det utan det är bara individen i fråga som kan bestämma.
Jag kan aldrig säga till någon annan vad den ska göra, tänka eller känna, det som känns rätt för mig är kanske inte rätt för någon annan.
I största mån försöker jag tänka positivt, jag lägger stor fokus på mina två barn och jag försöker att hålla mig så upptagen som jag bara orkar då jag mår bra av det.
Pratar heller inte överdrivet mycket om sjukdomen och är inte heller så insatt i vad olika mediciner, cellgifter, blodvärden och åkommor heter eller vilken medicin som hjälper mot vad.
Jag vet typ vika mediciner jag tar just i detta nu men har inte lagt på minnet vilka mediciner/cellgifter jag tagit eller vad som jag kanske behöver ta i framtiden.

Det känns som att det är lite ”onödigt vetande” för mig, lite konstigt med tanke på att jag har ett sådant kontrollbehov i vanliga fall men just när det gäller det här så behöver/vill jag inte veta allt.
Vill jag veta nåt så ringer jag min sköterska den dagen.

Det finns väldigt mycket olika stödgrupper och gäng på sociala medier som man kan vara med och diskutera i och det är toppen och verkligen jätteskönt men är man då så väldigt ovetande som jag så kan man lätt få (i mitt tycke) alldeles för mycket information.

Alla sitter inne på olika information och erfarenheter av olika mediciner som man gärna delar med sig av och det är precis det jag tycker är något jobbigt, för har någon då tagit en medicin/cytostatika som den personen har mått väldigt dåligt av och som inte alls har hjälpt mot de metastaserna som medicinen sattes in för så är det något som jag kommer att ha i bakhuvudet den dagen om jag blir tvungen att ta den medicinen/cytostatika, och har man då det i medvetandet så tror jag att det kan ge en negativ effekt.

Låter säkert jättelöjligt i vissas öron men jag tror verkligen på att det kan vara så, därav att jag vill veta så lite som möjligt så att jag får göra min egen uppfattning.

Många kramar
Rebecca.

Cancerhjälpen gör mycket på bred front för landets cancersjuka - både barn och vuxna.
Du kan vara med och Din gåva gör skillnad!

Eller swisha Din gåva till 900 4375.
Vill du ha vår gåvopin ange ditt personnummer i meddelanderutan när du swishar.