Rebecca Bernhard fick diagnosen spridd bröstcancer

Hur hamnade jag här, hur kunde det bli såhär? 

  Jag var verkligen så lyckligt lottad.

Tvåbarnsmamman Rebecca drabbades av spridd bröstcancer medan hon fortfarande var mammaledig. Skelettmetastaser och hjärntumörer.
Inget har stoppat Rebecca som nu levt med sjukdomen i 6 år.

 Jag var verkligen så lyckligt lottad.
Jag som efter skolan och alla år som arbetsmyra på krogen/restaurang hade hittat mig en underbar kille som jag skaffade två fina barn ihop med, Linnea och Liam. Linnea kom först och 2 år senare kom Liam. Jag hade precis fyllt 30 år och hela livet hade börjat som jag i stort sätt hade föreställt mig.

Jag var verkligen så lyckligt lottad. Men det skulle inte ta så lång tid innan hela min värld vändes upp och ned. Allt började med ett bröst som inte återgick till sin ursprungliga skepnad efter jag slutat amma min son. Egentligen var jag inte så orolig då jag tänkte att det säkert ger med sig med tiden, men istället blev det bara värre. Kände inga knölar eller så men bröstet blev mer och mer som en stenbumling och då släkt och vänner började reagera och tyckte det borde kollas upp så tog jag kontakt med vårdcentralen.

Dagen då jag fyllde 31 år fick jag en tid hos en läkare, det var en inhyrd kvinnlig läkare då det var semestertider. Inhyrd eller inte dom är väl lika kunniga dom. Hon undersökte, klämde och kände litegrann, och sa tillslut att det inte var något allvarligt, bröstcancer uteslöt hon helt eftersom att jag var alldeles för ung enligt henne. Läkaren menade på att det kunde vara körtlar eller mjölkkanalerna som fått bröstet att bli så deformerat. Även att jag börjat träna ganska intensivt kunde gjort en påverkan på mitt bröst. Med tron om att läkaren gjort sitt jobb och att mitt uppsvullna bröst och kraftigt indragna bröstvårta berodde på mjölkkanalerna gick jag hem med rådet att ringa igen om en månad om det inte blivit bättre. Men efter lite prat hemma så ringde jag vårdcentralen igen efter bara några dagar för att be om en bättre kontroll på mitt bröst då det uppenbarligen var nåt riktigt fel.

Det skulle då skickas en remiss upp till mammografin som vid detta tillfälle fortfarande låg kvar uppe på Vrinnevisjukhuset här i Norrköping. Jag skulle få en kallelse från sjukhuset och om jag hade några frågor så var det nu mammografin jag skulle ringa, som jag också gjorde och fick klart för mig att mammografin på Vrinnevisjukhuset hade semesterstängt. Det var inte förens flera veckor senare som jag äntligen fick en tid och trodde att jag skulle få svar på vad det kunde vara, men icke.
Då det inte gick att genomföra någon mammografin eftersom att bröstet var för spänt så gjordes ett ultraljud på bröstet där ännu en läkare kunde konstatera att jag inte hade cancer men ville skicka mig vidare till Linköpings bröstenhet för biopsi.

Och döm om min förvåning när vi till sist fick svaret att jag visst hade bröstcancer, att hela mitt bröst var en stor cancerknöl, som sedan visade sig vara 3 knölar som växt ihop till en. Jag blev ledsen, arg och rädd, men både jag och min man Macke var fast beslutna om att detta skulle vi klara av, jag hade så mycket att leva för så det fanns inget alternativ än att ta medicin och ta sig igenom det.

Sen kom bara smäll på smäll, varje gång jag börjat må bättre hände det något nytt. Den första smällen var att bröstcancern hade hunnit sprida sig till skelettet, då blev det helt plötsligt obotligt, jag fick klart för mig att jag aldrig skulle bli frisk igen..


Många kramar
Rebecca

Vill du vara med och göra något konkret?
Hjälpa ett barn som är cancersjukt här och nu?


Swisha en gåva till 900 4375

Eller ge en gåva till Cancerhjälpen         

Eller ge regelbundet till Cancerhjälpen      Starta en insamling på Facebook