I väntan på vad?

Det finns ingen värre väntan.

Är beskedet positivt har jag knappa tre månader att leva igen.

Som 43-åring drabbades idrottsläraren Jeanette av tolvfingertarmscancer med spridning till levern.
Jeanette är en gift tre barnsmamma som lärt sig att ta vara på liver och leva i nuet.

Innan jag blev sjuk i cancer fanns det inget/inga tidsbegränsningar i mitt liv.

Jag skulle leva, bli gammal och dö av ålderdom. Livet gick sin gilla gång och jag hängde bara med!

Som cancersjuk får tiden en helt annan betydelse och ett helt annat perspektiv. Plötsligt blev jag medveten om att tiden är begränsad, inte kommer att vara för evigt eller ens till ålderdomen. Tiden och livet styrs av sjukdomen och framförallt av tremånaders kontrollerna. Var tredje månad med väntan, längtan, oro, ångest och sömnlösa nätter.

Det finns ingen värre väntan, mer ångestfylld väntan och mer "längtande" väntan efter ett besked. Två och en halv månad lever jag på det förra beskedet med allt vad det innebär, glädje, hopp eller förtvivlan. Sedan kommer en ny röntgenkontroll och helvetet börjar igen. I två veckor ska jag våndas igen med en massa frågor snurrandes i huvudet. Ser allt bra ut? Har den stillastående cancern börjat växa? Har det kommit nya metastaser? Vad kommer hända om det växer eller kommer ny cancer? Cytostatika, strålning eller operation? Ska jag må illa, tappa håret och orkar jag igen? Hur ska familjen ta det?

Väl hos läkaren försöker jag tyda hans ansiktsuttryck och kroppsspråk innan han avslöjar vad bilderna visar. Är beskedet positivt har jag knappa tre månader att leva igen.

Då gäller det att leva, för hur ser det ut om tre månader???

Kram Jeanette

Vill du vara med och göra något konkret?
Hjälpa någon som är cancersjuk här och nu?


Swisha en gåva till 900 4375

Eller ge en gåva till Cancerhjälpen         

Eller ge regelbundet till Cancerhjälpen      Starta en insamling på Facebook