Hoppet är det sista som överger en

Efter operationer, strålning och en himla massa cytostatika, 

 så mår jag ändå bra idag, det har varit tufft men jag mår bra.

Tvåbarnsmamman Rebecca drabbades av spridd bröstcancer medan hon fortfarande var mammaledig. Skelettmetastaser och hjärntumörer.
Inget har stoppat Rebecca som nu levt med sjukdomen i 6 år.


Hur hamnade jag här, hur kunde det bli såhär?
Jag var verkligen så lyckligt lottad. Men det skulle inte ta så lång tid innan hela min värld vändes upp och ned.

Efter cancerbeskedet kom bara smäll på smäll, varje gång jag börjat må bättre hände det något nytt. Den första smällen var att bröstcancern hade hunnit sprida sig till skelettet, då blev det helt plötsligt obotligt, jag fick klart för mig att jag aldrig skulle bli frisk igen, den andra stora smällen var när det helt plötsligt under en vanlig datortomografi på min överkropp och hals visade sig två tumörer på min lillhjärna, dom kom liksom med på röntgenplåtarna av ”misstag” då jag låg med huvudet tiltat bakåt lite mer än vanligt just denna dag. Där kan vi snacka ödet, för tack vare att tumörerna inte hunnit bli så stora och fler så kunde dom opereras bort. Hade jag legat med huvudet rätt så är risken stor att jag inte hade levt idag.

Efter operationer, strålning och en himla massa cytostatika så mår jag ändå bra idag, det har varit tufft men jag mår bra. Resan har varit lång och jag har många gånger fått ”bråka” mig till den bästa lösningen när det gäller biten med t.ex. försäkringskassan, arbetsträning, sjukskrivning mm. Jag är idag sjukpensionär som blev ”enklast” för alla parter. Jag och min dåvarande arbetsgivare hade dock egna lösningar på arbetssituationen men det var inget som försäkringskassan kunde gå med på.

Så nu står jag här idag, som en glad sjukpensionär som försöker att hålla humöret på topp trots allt jag/vi gått igenom. 
Med tron om att det kan ske ett mirakel och att jag kommer att få ett långt och lyckligt liv.
Jag har sagt det förut men säger det igen, ”hoppet är det sista som överger en” och jag tänker hoppas så länge jag lever.

Många kramar
Rebecca

Vill du vara med och göra något konkret?
Hjälpa ett barn som är cancersjukt här och nu?


Swisha en gåva till 900 4375

Eller ge en gåva till Cancerhjälpen         

Eller ge regelbundet till Cancerhjälpen      Starta en insamling på Facebook