newyear_cancerhjalpen_rebecca

Lämnar 2019.


 Kliver in i 2020 med stora förhoppningar.

 

Tvåbarnsmamman Rebecca drabbades av spridd bröstcancer medan hon fortfarande var mammaledig. Skelettmetastaser och hjärntumörer. Inget har stoppat Rebecca som nu levt med sjukdomen i över 6 år och de senaste två åren har hon bloggat för Cancerhjälpen.

 

 

Hej på er! 2019 lider mot sitt slut och snart går vi in i 2020.
Jag är supernöjd över att fått gå ännu ett helt år utan att behöva ta cytostatika.
Jag tar dagligen mina antihormonella tabletter och D-vitaminer för skelettet, jag tar behandling med antikroppar var tredje vecka, skelettstärkande var tolfte vecka, antihormonell spruta en gång i månaden och sen en del värktabletter, tabletter för magsyran och ögondropp för mina röda ögon som jag får emellanåt då all den andra medicin försämrar mina slemhinnor, men detta tar jag utan problem så länge jag slipper cellgifter.
Det går inte att förklara med ord hur bra man mår utan en massa cellgifter i kroppen, det är helt underbart och jag orkar och kan göra en massa saker som jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra igen, t.ex som att leka och simma med mina barn både över och under vattenytan på sommaren och åka skidor på vintern, 2 aktiviteter som jag aldrig trodde jag skulle få göra igen men så fel jag hade.
Men trots det så är mitt välmående idag absolut inte samma som innan jag fick cancer, men jag har varit sjuk så länge nu att jag glömt hur det känns att må riktigt riktigt bra, det som jag kommer ihåg istället är hur det var när jag mådde riktigt riktigt dåligt och verkligen var på botten och i jämförelse med den känslan så kan jag inte säga annat än att jag mår bra idag.
Det går verkligen inte att förstå hur dåligt man kan må om man inte själv har varit där, jag har varit där och vänt och tro mig att jag inte vill uppleva det igen.
Det låter kanske konstigt men att alltid ha en lustig känsla i kroppen och att vara tung i huvudet är något som man vänjer sig vid, även att vakna och ha en lätt bakiskänsla på morgonen är oxå det något som blir en vanesak, det är självklart saker jag skulle vilja vara utan men har man haft det så mycket sämre så står man ut.
Nu ser jag/vi fram emot ett minst lika bra 2020 som 2019 har varit.
Och med en fjällenresa som väntar så kommer 2020 börja bra😉

Många kramar
Rebecca.



 

Bakom varje cancerdiagnos finns en människa
Bakom varje människa finns en familj
Hjälp oss att hjälpa


button2

button1

button3

Eller swisha Din gåva (liten som stor) till 900 4375.
Vill du ha vår gåvopin ange ditt personnummer i meddelanderutan när du swishar.

slogo