Det är en ensamhet, det här med cancer.

Livet är så viktigt för mig nu!

Vill göra allt, det som jag inte kunde innan.

Första tiden som jag fick beskedet, att jag hade cancer.

Jag fattade inget ting, var så vilsen och rädd när jag fick beskedet, att jag hade cancer i bukspottkörteln och att levern var angripen!
Lika så vänstra armen, för den värkte så att jag inte kunde röra den.
Läkarna trodde att jag hade lymfkörtelcancer också.
Fick ta ett cellprov under armhålan, när svaret kom så hade jag inte det som tur var.

Att ligga där i rummet och vara ovis hur allvarligt det är.. Tankarna snurrar så är det fruktansvärt, psykiskt påfrestande! Alla frågor som kom emot mig av människor utanför, vänner mm. Det enda jag kunde tänka på var att jag snart skulle dö.  

Det är en ensamhet, det här med cancer.
Fruktansvärt, att ständigt leva med det, morfinet är en räddning i sig själv, mot värk och psyket!
Med morfinet, har jag en benägenhet att man pratar lika mycket som man skriver non stopp LOL.
Jag kan numera prata lika mycket som en kvinna i bland! Fniss, förlåt tjejer !

Jag är en mycket snäll, människa har mycket empati.
Och humor, det skall vi inte prata om :) Det gör, att jag kan tackla livet på ett sätt så att jag inte är rädd nu. Däremot så är jag rädd för på vilket sätt jag skall dö!?

Det kan gå fort, men jag hoppas att jag har till nästa sommar 2019!
Enligt läkaren så finns det ingen med den typen av cancer som jag har klarat sig mer en ett år.
Med cellgifterna kan det kanske bli tre till fyra månader till !?

Livet är så viktigt för mig nu! Vill göra allt, det som jag inte kunde innan.
Men som ni förstår, jag är inte någon miljonär. Är vanlig sjukpensionär.
Önskningar det har jag och får jag bita ihop och göra så gott jag kan med livet!
Tack vara Cancerhjälpen kan jag nu göra min efterlängtade resa till min son och mina barnbarn som bor 20 mil bort.

Jag brinner för er alla som har cancer och jag förstår er mer och mer, hur ni brottas med detta!
Och nu har ni fått en ny vän om ni vill och det är jag, Björn. Kallas för Nalle, som min tjej kallade mig för! 
Hon dog i min famn 2009 på Sahlgrenska i Göteborg. Har aldrig slutat älska henne!

Det känns så fint trots allt elände, att ha så goda vänner, och en sådan fin familj, har så fin son och underbara barnbarn!
Älskar dem så mycket, synd att det har varit lite strul en lång tid som man tyvärr har missat.


Kram på er alla, ta vara på livet och lär er säga förlåt om det har varit strul på livets tråd!

MVH
Björn Nalle Jansson