Det blev ju vår nya värld. Vår planet vi rest till.

fredag, 15 januari 2021

2366 Träffar

Vad skulle vi hit att göra?

Kornelia har leukemi. Inte cancer.

Visste du att Cancerhjälpen varje år hjälper över 700 barn?
Kornelia är en riktig fighter som har behandlats mot barncancer i halva sitt liv.
Hennes mamma Erika låter oss följa med in i den verklighet som blev familjens för snart 9 år sedan.

Året var 2012.
Min mamma fick passa Kornelia eftersom hennes lymfkörtlar var svullna och hon fick antibiotika för streptokocker. Kornelia gick då sista dagarna på förskolan. Snart var det sommaravslutning, sommarlov och jag själv skulle börja jobba, den 14 juni.

Lymfkörtlarna blev aldrig mindre av antibiotikan. Åkte tillbaka till vårdcentralen för ett nytt prov. Samma läkare konstaterade att det måste ha varit påssjuka ändå, som han trott från början, men ville ändå ta ett prov för att konstatera den saken.

"Hör av er om någon vecka. Det ändå bara läka ut, men då vet ni i allafall".

Det tog två dagar och samma läkare ringer igen. Svaret från lab hade kommit.
"Ni får åka till Näl för ytterligare tester. Ta me er för övernattning. Ifall. Blodbilden är förändrad, mer vet inte jag".

Pappa Kenneth googlar svullna lymfkörtlar.
Gissa vad som kommer upp direkt. Nästan som en flashig neonskylt:

LEUKEMI!!!!!!!!

Att jag inte exploderade av ilska på Kornelias pappa. Skulle kunnat klippt till honom där och då.

Men han hade ju rätt.

Dagen gick på sjukhuset. Jag kommer inte ihåg något alls. Fram tills samtalet.

"Samtalet". Det kom vi återkomma till flera gånger genom åren sen. Men det visste vi inte då.

"Det rör sig om en blodsjukdom" sa Dr Martin. "Förmodligen en form av leukemi", efter att pappa Kenneth frågade om det var så.

Försök att inte slå sönder någon eller något just då. Försök att inte skrika. Försök att andas.
Försök att inte låta tankarna skena.
Försök att inte kräkas.
Försök vakna ur en mardröm.

Vi blev väckta dagen därpå kl. 05.00. Då skulle vi vidare till Drottning Silvias Barn- och ungdomsjukhus i Göteborg för sövning. Ja fattade inte ens varför.

I hissen upp till avdelningen skulle vi in på "Barncancercentrum".

Vad skulle vi hit att göra? Kornelia har leukemi. Inte cancer.

En sköterska senare kom att tvinga oss använda ordet cancer. "Ni kommer att få höra det ofta. Kornelia kommer att få höra det ofta".

Hon beskrev på ett sätt, det där ordet, att jag senare inte alls blev lika rädd för det.

Det blev ju vår nya värld. Vår planet vi rest till.

Man tror man har livet under kontroll. I flera år drömde jag om hur jag tappade ner mina barn i svart hål i marken. Jag började till och med att dagdrömma om de där hålen. Jag kunde helt plötsligt bara stirra rakt ut och dra in en lång stund av syre. Syret sög upp barnen ut de svarta hålen igen. Känslan är smärtsam, att vara utom kontroll och inte vet från stund till stund vart livet leder en.