Cancer är ett heltidsjobb

Jag tar varje dag som en gåva. 

Ta vara på livet, den mån ni kan och var tacksam.

Hej igen!

Att ha fått besked om att ha cancer är en sak.
Att leva med den är något helt annat!

För det är heltidsjobb, jag har bokade tider i min almanacka, vilka tider jag skall ta blodprover.
Tider, som jag skall till behandling.
Tider, som jag har fått för att gå på kontrast röntgen.
Tider som jag skall till läkaren.
Ibland så måste jag ta extra prover.


Cancer, är något djävulskt, den är så lömsk, elak skrämmande !
Bara att höra någon säga det ordet hoppar man till.
Att tänka, på sin sjukdom, tänka på när och hur mitt liv slutar ?!
Tankar som, aldrig tar slut..!

Jag vill lära mig så mycket som möjligt om den, för skall jag leva med sjukdomen, så bör man lära känna den så mycket man kan.

Så länge jag lever så vill jag ställa upp, för vetenskap, jag tvekade inte en sekund när läkaren frågade om jag ställer upp och vill prova Mistel-behandling. 
Som jag nu tar tre gånger i veckan.

När man tänker på sin sjukdom så mycket som man gör, så blir man känslig för vissa saker, och det är när människorna, spontant säger - vad frisk du ser ut !
När man innerst inne, mår kass.
Jag menar att det är så olika för dag till dag vecka för vecka.
Ex: Jag tar cellgift en gång i veckan i tre veckor.
Efter det blir det vila i två veckor.

Sedan är det ju så också att jag gör allt, för jag skall se så frisk ut också, att man blir lite fåfäng.
För att jag helt enkelt skall må bra.  

Allt, gör om man plussar ihop det, att man kan leva med sjukdomen.
Så man inte rasar ihop, och blir djup, och gömmer sig och tycker synd om sig.

Den känslan att tycka synd om sig själv, den tanken har jag aldrig upplevt.
Kanske beror, det på att jag har lätt att prata om sjukdomen.
Och är öppen!

Jag tar varje dag som en gåva. 
Är tacksam att läkare och sjuksystrar finns bakom mig som stöttar en när det känns svårt, med biverkningar. Det var lite grann vad jag kan dela med mig

Önskar er alla ett friskt liv!

Ta vara på livet, den mån ni kan och var tacksam.
Kram Nalle