Bryt ihop och kom igen, brukar jag säga.

Det händer inte ofta men..

 Ibland så tappar jag bara allt

Tvåbarnsmamman Rebecca drabbades av spridd bröstcancer medan hon fortfarande var mammaledig. Skelettmetastaser och hjärntumörer.
Inget har stoppat Rebecca som nu levt med sjukdomen i över 6 år. De senaste två åren har hon bloggat för Cancerhjälpen.

Det händer inte ofta men ibland så tappar jag bara allt, jag tappar ork, tro, hopp och humör, det händer som sagt väldigt sällan och korta stunder men när det händer är det sjukt jobbigt, jag orkar inte le, prata eller överhuvudtaget att umgås, jag vill bara vara själv och lyssna på musik och slippa ”göra mig till” för att inte verka vara otrevlig och dryg som man nog lätt kan framstå som när man inte är på humör.

Oftast går det över på nån/några timmar, bryt ihop och kom igen som jag brukar säga.
Men under dessa timmar kan jag vara väldigt ledsen och arg, allt känns skit och inget som jag gör känns eller blir bra, man vill bara gå och lägga sig och sova och hoppas på att man vaknar igen och att allt varit en dålig mardröm.

Man blir lätt avundsjuk på andra som i mina ögon har det bra, jobbar, tjänar pengar, reser, har hälsan vid behåll och mår bra.
Det är ju det jag också vill, jag vill bara ha ett ”normalt liv”!!

Denna känslan kommer ofta i samband med att man har gjort undersökningar/röntgen och i väntan på läkarbesök då man ska få veta hur kroppen och knoppen verkligen mår.
Det är inte lätt men att då tänka på allt man är tacksam för är nästan ett måste, släkt, familj, vänner och mina underbara ungar som ger mig så mycket lycka i livet, det gör åtminstone allt lite lättare.

Många kramar
Rebecca

Eller swisha Din gåva till 900 4375.
Vill du ha vår gåvopin ange ditt personnummer i meddelanderutan när du swishar.