Jag ska cykla till Indien, berättar Felix.

Tramptag för tramptag..

 Målet, hjälpa cancersjuka barn genom min insamling.

Snart ska jag ska ta mina första tramptag mot Indien, berättar Felix Fernebrig.
Lagom nära avgång har min egna insamling till Cancerhjälpen kommit igång.
Insamlingen kommer pågå under hela den tid jag sitter på sadeln med styret inriktat på Indien.

Det finns många otroligt bra ändamål och välgörenhetsorganisationer att samla in pengar till; insamlingar kopplade till Alzheimers, allt möjligt i Afrika, Autism, skörden av Amazonas, BRIS, barn som blir slagna, våldtagna och sålda av sina föräldrar, barn i hemlöshet, fattigdom och missbruk, civila rättighet, demokratiska brister, Ebola, Fairtrade, geriatrik, osv osv. Valet av Cancerhjälpen har gjorts på grund av att cancer är det som tagit form i min omedelbara närhet.

När jag var yngre och stod inför ett viktigt prov av något slag så hände det att jag satt mig på knä vid min säng, och bad. Jag bad till Gud. Egentligen har jag alltid mer eller mindre varit en agnostiker och varken kunnat säga bu eller bä i frågan om den allsmäktiga existensen. Men de gånger jag innerligt vänt mig till Gud har varit antingen inför en stor prövning där jag bett om kraft och styrka, exempelvis inför nationella provet i Matte B och uppkörningen till körkortet.

Jag har inte bett till Gud inför den här resan. Inte än åtminstone. Jag har sålt lägenheten och nästan tömt den. För tillfället sover jag på mitt liggunderlag och förutom cykeln och några kastruller finns där inte mycket kvar. Jag har skrivit på papper som gör mig arbetslös efter den 29e mars. Jag har sedan någon gång förra året gått från att ha varit lika bra på att reparera cyklar som en myrslok hade varit som elektriker, till att åtminstone kunna kalla mig amatör. Nu kan jag diskutera märken, delar, verktyg; jag kan peka ut B-, H-, och L-skruvarna, byta slangar, spänna ekrar, knäcka kedja, finjustera växelvajer och (jag skulle vilja säga mycket mer) en del annat. Jag har under perioder gått upp klockan fem för att hinna få saker gjorda innan jobbet, lyssnat på naturliga läten vid insomning, fixat sponsorer till cykel, GPS, tält och pannlampa, vaccinerat mig mot alla möjliga läskiga grejer, läst en Bicycle Touring Guide på ca 400 sidor, ställt en massa dumma frågor på forum, läst om, jämfört och införskaffat utrustning. Jag har fått igång en insamling. Jag har cyklat, både inomhus och utomhus

Nu när det börja närma sig startskottet och man nästan kan känna krutdoften, efter flera månader med siktet inställt på målet, dyker frågan upp som man kanske skulle ha ställt sig för länge sen – vad håller jag på med? Nåväl, nu är det för sent för att återvända. Jag kan inte ha gått igenom alla dessa förberedelser utan att ta reda på vart de leder till.

Pengarna som samlas in kommer att gå till barn som går igenom eller har gått igenom cancerbehandling. Pengarna kommer gå till några barn som är mer medvetna om livets skörhet än de flesta av oss, och om inte de själva är det så är deras föräldrar det, att varje sekund är värdefull, och att man bara måste ta det där nästa andetaget eller tramptaget.


Hoppas du som läser detta också vill vara med peppa mig till det där nästa tramptaget!
Och framförallt vara med och hjälpa cancersjuka barn.

Tusen tack på förhand!


Följ mig gärna på min blogg eller instagram.
Om inte annat så kommer ni se mer av mig på Cancerhjälpens hemsida under resans gång.

https://wheelsagainstcancer.wordpress.com
https://www.instagram.com/wheelsagainstcancer/