Att leva med sjukdomen som inte syns

Att ha en så pass allvarlig sjukdom fast som varken syns eller känns.

Det har både sina för-och-nackdelar.

Tvåbarnsmamman Rebecca drabbades av spridd bröstcancer medan hon fortfarande var mammaledig. Skelettmetastaser och hjärntumörer.
Inget har stoppat Rebecca som nu levt med sjukdomen i 6 år.


Det är oftast inte själva cancern man mår dåligt utav utan alla mediciner och cytostatika man får i sig, det är ju cytostatikan som bryter ner allt, den ger sig inte bara på cancercellerna utan även immunförsvar, muskler och leder, och mitt minne ska vi inte prata om, tror visserligen att det är en kombination av både hjärntumörer, strålning och mediciner.
Det är självklart skönt att man inte ser sjuk ut, att kunna dölja det som egentligen händer inne i kroppen.
Att inte behöva få dom där ledsna blickarna och ”oj vad synd det är om henne” kommentarerna.
Ingen vill väl se sjuk ut, men ibland skulle det underlätta, ibland skulle man bara vilja ha en skylt runt halsen där det stod ”cancer” på.
Så att folk skulle förstå varför man inte gör vissa saker, varför man ibland ser trött och sliten ut och varför man ibland är på dåligt humör och mår skit.


Att man många gånger inte känner av sin sjukdom är oxå väldigt skönt. För förstå om varenda metastas man har i kroppen skulle ömma och göra ont, förstå att behöva gå på smärtlindring var eviga dag och av den starkare sorten dessutom. Tänk att ha värk och ständigt bli påmind om sin sjukdom, det skulle inte vara någon höjdare.

Men att inte känna av sin sjukdom blir oxå jobbigt, man vet aldrig vad som händer i kroppen. Det är ju inte som när man har brutit sin arm och kroppen ger direkta signaler om vad som är fel, har man en fraktur så känner man ganska fort när man ska sluta för att det helt enkelt gör för ont.
Skillnad är det när man har kroppen fullproppad med cytostatika och andra mediciner som ger en massa biverkningar för man vet aldrig om det är biverkningar eller själva sjukdomen som spökar.


Själv trodde jag att jag hade jobbiga biverkningar av mina antihormonella behandlingar när jag i själva verket hade fått hjärntumörer, det säger väl ganska mycket.
Och att det skulle dyka upp nya tumörer/metastaser någonstans i kroppen är en rädsla jag kommer få leva med resten av livet.


Så bara för att man ser och känner sig fräsch emellanåt så gör inte det att man är mindre sjuk.


Många kramar
Rebecca

Vill du vara med och göra något konkret?
Hjälpa ett barn eller en vuxen som är cancersjukt här och nu?


Swisha en gåva till 900 4375

Eller ge en gåva till Cancerhjälpen         

Starta en insamling på Facebook